I helgen hade jag mitt sista kalas på Leos Lekland. För er som inte vet det så är det där jag är anställd just nu!
Jag har alltid älskat att ha kalas och att göra barnens egna dag alldeles speciell. Men i helgen fick jag verkligen något att bita i då jag hostade två kalas samtidigt. Jag stressade runt mellan rummen, hjälpte mina kollegor i kassan och serverade/förberedde allt. När kalasbarnenes föräldrar betalar för kalaset så får de alltid göra en utvärdering på hur det var. En av frågorna är bland annat hur jag som Kalasvärdinna var. Och jag tänkte såklart direkt att idag kommer vara den dagen då jag inte får 6/6 möjliga. Men när allt var slut och betalningen skulle ske så sa den ena mamman till mig...

Hon: Varför har ni bara 6 möjliga? De borde finnas tio.
Jag: Ja jag vet, 6 är ett ganska udda nummer...
Hon: Ja, för jag hade velat ge dig en 10a för du var så bra med barnen!
Jag: Haha, nä men tack va snällt sagt :D
Hon: (innan hon går) Om du undrar varför min utvärdering tog tid var det för jag skrev en kommentar på "övrigt". Jag skrev "Kalasvärdinnan borde få 10 poäng, det var hon värd". Hoppas chefen fattar det nu :)

Jag kände mig så stolt. Det var dagen då jag borde ha misslyckats och ändå så tyckte familjerna att jag skötte det så bra. Det fick mig att tänka tillbaka på alla gånger jag har lyckats. Som för ett par veckor sedan när jag träffade två av mina gamla danselever inom loppet av 2 veckor. De hälsade, vinkade så glatt och den ena sa att hon saknade mig på dansen. Eller som alla gånger man har fått gråtandes barn på slottet att skratta. Det finns helt enkelt ingenting som kan få mitt hjärta att smälta som när ett barn säger att de gillar det jag gör. De är trots allt de mest ärliga människorna!

---

This weekend I had my last party at Leo's Playland. For those of you who do not know, it's where I work right now!
I have always loved to host the birthday parties at Leos (it's almost the same as Chuck E. Cheese)  and to make children's day very special. But this weekend I really got something to chew on when I hosted two parties simultaneously. I rushed around between rooms, helped my colleagues at checkout and served / prepared for everything. Before the party ends the parents answer a survey of how the party was. One of the questions include how I, as a Party Hostess was. And I thought, that today will be the day when I do not get 6/6 possible, since I just didin't have time to talk as much to the kids. But when everything was over and the payment was about to be done, one of the parents said to me...

She: Why do you have only 6/6 possible? It should be ten.
Me: Yeah I know, six is a pretty odd number ...
She: Yes, I had wanted to give you a 10 because you were so good with the kids!
Me: Haha, awh that's so nice of you to say! 
She: (before she leaves) If you are wondering why my evaluation took time it was because I wrote a comment on "other". I wrote "Party Hostess should get 10 points, she is worth it! ". Hope the boss gets it now :)

I felt so proud. It was the day when I everything was set to fail and yet the families thought that I did it so well. It made me think back to all the times I have succeeded. As for a couple of weeks ago when I met two of my old dance students. They greeted, waved so happily and one said she missed me at the dance. Or all the times  i've made crying kids laugh at the Castle where I used to work. There is simply nothing that can make my heart melt as when a child says they like what I do. They are after all the most honest people! 

Down below I put some pictures of from my last jobs!

Jag i min Leos Lekland tröja! Halvsliten men ack så glad efter de fina kommentarerna.